Var är kvinnorna i branschen?

women_in_3dprinting

Jack Dahlén, driftansvarig på Malmöbaserade makerspacet STPLN Fabriken, Nora Touré, chef för Sculpteo i USA, och Tove Kjellmark, svensk konstnär som arbetar med 3d-tekniker.

En ständigt brännande fråga inom 3d-skrivarvärlden är kanske inte så svår att besvara egentligen. För inom konsten och modet gör kvinnorna stordåd.

– Jag vill 3d-scanna och skriva ut en häst. I naturlig storlek.

Det är nästan det första Tove Kjellmark säger efter ”hej” när hon tar emot i sin ateljé på Söder i Stockholm. Lokalen är full av små skulpturer och modeller som hon skrivit ut på sin Ultimaker på kontoret. Tove Kjellmark är konstnär och specialiserar sig på att scanna in objekt i rörelse – oftast människokroppar – och sedan skriva ut dem som konstverk i 3d.

3d-utskriven skulptur av Tove Kjellmark.

3d-utskriven skulptur av Tove Kjellmark.

Hon var också en av få kvinnor att ställa ut på 3D-mässan på yrkeshögskolan Xenter i Stockholm i april. Ja, faktiskt en av få kvinnor i hela branschen i Sverige. Hon sporras av allt som enligt den allmänna uppfattningen ”inte går” att göra – som till exempel att skriva ut en häst i 3d.

– Jag har inte så stor respekt för teknik. Jag tycker att det är kul när det händer saker. Jag har alltid varit sådan. När folk säger att ”det går inte” eller ”det blir fult”, då tänker jag att här finns något intressant, säger hon.

För det är just här, i den kreativa världen bland konstnärer och modeskapare som man just nu hittar de mer namnkunniga kvinnorna som arbetar med 3d-skrivarteknik. Framför allt internationellt.

Iris Van Herpen har skapat skulptural haute couture tillsammans med bland andra Materialise och 3D Systems i åratal. Annouk Wipprecht förenar 3d-skrivarteknik och robotik i konceptskapelser till företag som Audi och Volkswagen. I höstas skapade den israeliska designstudenten Danit Peleg en hel klädkollektion med hjälp av en egen 3d-skrivarpark hemma på kammaren.

I likhet med Tove Kjellmark strävar de efter att tänja på gränser och skapa nytt.

–3d-skrivartekniken är en perfekt artefakt av vårt liv i dag, med den digitala revolutionen som skett de senaste åren; att kunna fånga något organiskt och via digital teknik kunna översätta det till något fysiskt igen. Det blir som ett samarbete med maskinen, säger Tove Kjellmark.

Desto färre verkar dock lockade att arbeta inom själva industrin, med drift, underhåll och produktionsledning. Det blev Nora Touré, som driver franska servicebyrån Sculpteos amerikanska produktionsenhet i San Francisco, varse när de sökte folk till produktionsteamet. Inte en enda kvinna sökte.

Härom året startade hon därför nätverket Women in 3D Printing för att lyfta fram de kvinnor som trots allt sysslar med den här tekniken. Och det visade sig snabbt att det är en brokig skara av allt från konstnärer och smyckesdesigners, till veterinärer, uppfinnare och ”vanliga” ingenjörer. Just den här mixen tycker Nora Touré är viktig att betona.

– Många tror att de har fel sorts utbildning för att hålla på med detta, så jag startade nätverket för att inspirera andra genom att dela de här kvinnornas historier. Så att man ser att det är ok att göra detta och inte vara ingenjör, säger hon.

Utbildningsväsendet kan göra en stor insats här, tycker Nora Touré. 3d-skrivarteknik borde introduceras som ett ämne vilket som helst och verktyg för att designa måste finnas tillgängliga.

– När man pratar om 3d-skrivarteknik i dag är det som något nytt och coolt. Men det här är inte bara en trend, utan ett produktionsverktyg. I dag missar man ofta den ganska avgörande informationen. Och det skulle kunna trigga kvinnor att jobba inom branschen, säger hon.

Med tanke på vilka tunga förebilder som finns inom den kvinnodominerade modebranschen, ligger det nära till hands att tänka att mode kanske skulle kunna vara en möjlig inkörsport för många kvinnor till 3d-världen.

– Mode är definitivt en väg in, men verkligen inte den enda och det ska den inte vara heller. Det är mycket fokus på mode och teknik just nu men vi behöver också fokusera på mindre ”sexiga” branscher, säger Nora Touré.

Jack Dahlén, driftansvarig för makerspacet STPLN Fabriken i Malmö, vid en av 3d-skrivarna i labbet.

Jack Dahlén, driftansvarig för makerspacet STPLN Fabriken i Malmö, vid en av 3d-skrivarna i labbet.

Att det ena inte behöver utesluta det andra är 21-åriga Jack Dahlén ett exempel på. Hon är driftansvarig på makerspacet Fabriken i Malmö där hon också ansvarar för introduktionskurserna i 3d-skrivarteknik.
– Jag utbildade mig inom mode på Tillskärarakademin i Stockholm. Men jag ville lära mig skapa med alla sorters medier, för att kunna kombinera kunskaperna när man skapar, säger hon.

På hennes kurser är det hyfsat jämn könsfördelning, med viss övervikt av män.


Vilken betydelse tror du att det har att en kvinna leder kurserna?

– Jag skulle säga att det betyder mycket av den anledningen att man bryter normer och fördomar att det bara skulle vara killar som jobbar eller intresserar sig för detta område. Det finns nog en aspekt i att fler känner sig bekväma också, särskilt om det är tjejer eller killar som känner sig osäkra i en mer macho miljö, säger Jack Dahlén, som i likhet med Nora Touré och Tove Kjellmark ofta har varit enda kvinnan (eller en av få) på konferenser och mässor, tror att man kan lösa många problem genom att välkomna alla. Oavsett hur mycket förkunskaper man har. Det viktiga är hur intresserad man är.

– Jag tycker att det är problematiskt om de som är intresserade – oavsett vem man är – inte får en chans att pröva. Det är alltid ett problem om folk inte känner sig bekväma.

 

 

Publicerat av: 

Dela artikeln

Email this to someoneShare on LinkedInShare on Facebook

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *