3DP I SVERIGE: Priset för en provprodukt i 3D: en tiondedel mot traditionell formsprutning. På SHL Group i Nacka är 3D-teknikens nytta uppenbar. Men att välja lämpligaste 3D-skrivaren till den egna verksamheten har visat sig vara en svårare fråga.
Att utvecklingen av nya läkemedel är en utdragen, storskalig och kostsam process som dras med långa väntetider och en djungel av patent är välbekant. Mindre känt är hur komplex processen med att ta fram förpackningar, injektorer och inhalatorer är. Det är i denna verklighet SHL Group i Nacka har sitt värv.
– Varje år arbetar vi med att ta fram närmare tusen prototypdetaljer till olika provprodukter för medicin. Men i slutändan är det bara 2-3 kompletta produkter som går ut på marknaden.
Vi möter Anders Boström, konstruktör på SHL Group i Nacka, som sitter i lokaler med hög och bländande utsikt över Stockholm inlopp från skärgården. Han är tekniskt ansvarig för att ta fram provprodukter till mediciner från ett stort antal olika läkemedelsföretag, och har mångårig erfarenhet av friformstillverkning.
– 3D-tekniken har kortat processen med att ta fram provprodukter enormt. Det är många steg och valideringar som krävs, och med 3D-utskrifter slipper man de dyra, tidsödande processerna med att beställa produkter från provverktyg i aluminium, vilket skulle ske från egen tillverkning i Taiwan och skeppas till Sverige. Det som i SHLs fall är produkterna är alltså inte medicinerna själva, utan deras behållare, vilka måste vara lätta att hantera, dosera exakt och ha en tilltalande form. Varje medicin sin helt egna – och noggrant utformade förpackning.
Anders Boström berättar att hans företag har varit intresserad av att investera i en egen 3D-skrivare i två år. Att SHL Group beställer 3D-produkter för över en miljon kronor per år gör att behov av en egen skrivare är uppenbart.
– Men vi har inte hittat någon maskin som svarar mot alla våra behov än och då är det bättre att beställa från andra. Varje metod har sina fördelar. SLA är lättarbetat och bra för att ta fram fysiska modeller för marknadsföringen. Objet-skrivaren har fördelar i att kunna hantera kombinationen av olika material. SLS-maskinerna är bra för att uppnå flexibilitet och böjbarhet.
– Men man skulle helst vilja se fördelarna i en och samma maskin. Under tiden vi följt utvecklingen har vi i alla fall lärt oss mycket om de olika teknikernas för- och nackdelar, förklarar han. Anders Boström förklarar att svårigheterna att välja en 3D-skrivare för egen produktion också handlar om att bygga en organisation runt maskinerna, och att det bör vara en metod som fungerar smidigt i kontorsmiljö. Med en egen skrivare finns dock också en risk för kostsamt överutnyttjande. Priser på avancerade skrivare på runt en miljon kronor är också ett hinder. Men högst på Anders Boströms önskelista finns något annat:
– Ytjämnheten. Vi skulle vilja se en skrivare som genererar riktigt fina ytor. Det gör att man slipper efterbearbetning med slipning för varje detalj.
– 3D-skrivarna har löst många problem redan. Det har blivit möjligt att prova funktionaliteten, passformen och få fram modeller för marknadsföring snabbt så att problem har kunnat lösas på ett tidigt stadium. Och skrivarna har blivit mer kontorsanpassade och mindre beroende av speciella operatörer. Kunde man få fram en skrivare för skilda material som genererade produkter med en ytjämnhet under 0,05 millimeter till ett konkurrenskraftigt pris vore det ett stort steg för oss.
