Vädrets makter ville inte att vi skulle hålla Sveriges första konferens om additiv tillverkning – 3DP-dagen – i Kista utanför Stockholm den 5 december. Lyckligtvis fick vädrets makter inte bestämma, och mitt bestämda intryck är att de flesta tycker som jag: det blev en intressant konferens med påfallande varm stämning. Vi fick känna på den oerhörda bredd teknikens tillämpningar har. Vi fick klämma på produkterna, höra på kunniga föredragshållare från Sverige, USA och Frankrike, och fick en Skypeföreläsning från Lasse Rännar som var insnöad i Östersund men långt i från insnöad i sin tekniska kompetens. Tekniken överlistade därmed vädret och det enda som egentligen saknades var någon som kunde printa ut en 3D-kopia av Lars Rännar att ställa i föredragssalen i Stockholm.
Denna tekniks bredd är både fascinerande och förvirrande i sina olika gestalter.
1. Som prototypmetod: en beprövad industriell teknik i stabil utveckling.
2. Som högteknologisk produktionsmetod för serietillverkning: en avancerad teknik som just fått sitt genombrott.
3. Som utskrifter-direkt-till-konsument-tillämpning: en innovativ, udda marknad och rörelse i sin knoppning.
4. Som hemmaprinter-flora: en marknad som exploderar, omsätter stora pengar och just nu är den som driver marknaden och intresset…
Det är fantastiskt att få ha varit med i en period med vad som ser ut att bli ännu en teknik med kraft att få radikal inverkan på samhälle och industri. För mig är det tredje gången. På åttiotalet var det inte 3DP utan DTP, desktop publishing – som gjorde att man kunde göra professionell trycksaksproduktion från det egna skrivbordet. Till en början avfärdades desktop-tekniken av proffsen som leksaker. Ett drygt decennium senare hade två yrkeskategorier, sättare och reprografer, i princip eliminerats. Sådan ny teknik är alltså inte bara positiv för alla.
På 90- och 00-talen slog internet igenom på bred front. Det ledde till den stora kris som de traditonella medierna, framför allt tryckta, nu genomlider. Sociala medier och internet har demokratiserat det offentliga samtalet men också gjort det svårt att alls ta betalt för journalistik.
Och nu är det alltså dags för 3D-printning. Bara själva begreppet är kontroversiellt. Kenny Johansson, från Acron Form i Anderstorp höll en av 3DP-dagens mest konkreta och uppskattade föredrag. Han menar att begreppet 3D printing bör skrotas om man ägnar sig åt professionell tillverkning. Då bör man använda begreppet ”additive manufacturing”, eller på svenska: additiv tillverkning. Varför? För att 3D Printning är de billiga konsumentprintrarnas begrepp och amatörernas fält bör skiljas från yrkesanvändarnas, menar Johansson.
Kanske det. Eller inte. För det kanske mest spännande med tekniken är ju just det att den kan demokratisera själva produktionen av produkter. Därför har de små konsumentprintrarna – som i och för sig ännu mest gör små kul plastbitar – potential att få stor inverkan på hur och vem som tillverkar sakerna i vår vardag. Professionella additiva tillverkare kommer säkert att kunna utnyttja sin kompetens att leda utvecklingen, men de alltmer avancerade småprintrarna kommer också att påverka yrkeslivets tillverkning. Det är detta som gör att tidningar som många internationella medier under hösten 2012 beskrivit tekniken med additiv tillverkning som en central kraft i vad som en kommande tredje industriell revolution. Och här kommer gränserna mellan tillverkande företag med stor yrkeskunskap och hobbytillverkare att bli alltmer luddig. Är det något vi bör lära oss av revolutionerna inom desktop publishing och internet så är det detta: underskatta inte teknikens snabba utveckling och underskatta inte förändringskraften när tekniken sprids till amatörer.
Vilka begrepp som kommer att bli standard i de olika segmenten, och hur utvecklingen kommer att ta form vet vi förstås inte än. Oavsett vilka begrepp, metoder och material som kommer att ta ledningen får vi hoppas att det blir fler 3DP-dagar i Sverige framöver.
