”Standardformatet för 3D-printfiler har brister som hämmar hela 3D-printing-utvecklingen”. Det menar Todd Grimm, på en amerikansk konsultfirma som är specialiserad på additiv tillverkning.
På sajten Design News skriver Beth Stackpole en artikel om programvarornas betydelse för att 3D-printing ska få brett genomslag i tillverkningsindustrin. Den snabba utvecklingen inom printrar måste mötas av en liknande utveckling inom programvarorna. Nya verktyg som Tinkercad, Autodesks 123D portfolio och Siemens PLM Software’s Design1 visar intressanta spår framåt, men många programformat har allvarliga begränsningar.
Stackpole citerar bland annat Todd Grimm, vd på Grimm & Associates, en amerikansk konsultfirma som är specialiserad på additiv tillverkning. Grimm menar att bara få 3D-printrar gör det möjligt att få ”provtryck” eller rättvisande simuleringar som visar hur slutresultatet blir för olika material.
Ett annat problem ligger i det stora standardformatet STL, som har brister i överföringen av färg eller materialdata till printern. Ett nytt XML-baserat, öppen källkod-format, som kallas AMF (Additive Manufacturing File) uppges brygga över mellan CAD och printrar, och ger också möjligheter att definiera skilda material, färg och komplexa strukturer. Enligt Grimm är AMF mycket användbart, men kräver stöd från tillverkare av såväl CAD- som printersystem, för att komma till sin rätt.
