3DP I SVERIGE: Vi intervjuade Paulo Kiefe, ett av Sveriges framträdande namn inom den nya 3D-printning-vågen, som nyligen utsågs tilll årets halländska företagare.
Berätta vem du är och vad du gör?
– Jag är en 44-årig teknikfantast med tysk-portugisisk bakgrund. Tidigare jobbade jag på en cykelfabrik i Göteborg och Halmstad, som skulle revolutionera världen med ihopfällbara cyklar. Vi tillverkade 16 000 cyklar, även om det inte fanns några större vinster i tillverkningen. Men efter det hade jag fått ett stort intresse för tillverkningsindustri och CAD, och sedan 1995 har jag jobbat med visualisering, först som anställd och sedan 2004 i eget företag efter att jag och min fru Mona köpte loss vår avdelning Creative Tools.
Vad gör Creative Tools?
– Vi säljer mjukvara för 3D-modellering, och är en märkesoberoende leverantör av 3D-printrar, 3D-scannrar och laserskärare. Och sedan ger vi utbildningar. Vi kan lära ut 3D- och CAD-produktion men är inget renodlat produktionsbolag, för då kan kunderna se oss som konkurrenter. Dessutom är produktionen en rätt mättad och hårt konkurrensutsatt marknad.
Det har varit mycket skriverier om 3D-printning denna höst. Har det påverkat er?
– Ja, väldigt mycket. Vi har fler förfrågningar än någonsin. Det har varit en bekräftelse på vad jag befarat… eller anat. Vi säljer fortfarande professionella 3D-printrar, men hemmaprintrarna dominerar försäljningen stort. Jag har följt utvecklingen med hemmaprintrar under längre tid, och det påverkar oss helt klart mycket. Jag har själv tillverkat flera saker för att underlätta min vardag, som en mugghållare till min frus rullstol, och ett anpassat hyllplan till vårt kök, där jag hämtade geometrin från Thingiverse, som är ett slags Facebook för CAD-modeller. Så även om hemmaskrivarna på många sätt inte är tillräckligt bra så måste man inse att de pekar mot en framtid där de kommer att spela en central roll för utvecklingen och vår vardag.
Hur ser du på kulturkonflikten mellan proffs och hobbyskrivare i den additiva världen?
– Professionella skrivare har framtiden för sig, eftersom de kan klara serietillverkning och kan röra sig åt det hållet. Men hobbyskrivarna tar hantverket och fabriken tillbaka till hemmet.
Det låter som du ser en tydlig skillnad för vilka uppgifter proffsprintrar och hobbyprintrar ska hantera?
– Idag, ja. Men jag ser en utveckling inom open source-baserad 3D-printning som är enorm. Flera enklare skrivare klarar nya spännande material. De traditionella printertillverkarna tävlar om ytjämnhet, finish och upplösning, men inom hobbyskrivarna är konkurrensen mer av en lek och där finns en annan öppenhet som i längden kommer att föra längre än vad vi kan föreställa oss idag.
Hur ska man se på motsatsförhållande mellan 3D-print och additiv tillverkning?
– Alltså, om något är dåligt, men populärt idag, så blir det sannolikt bättre med tiden och lika populärt. Vad hobbyskrivarna kan leverera kommer att påverka proffsmarknaden djupt. Jag förlorade i höstas en stor försäljning av flera proffsmaskiner som jag lagt ner många arbetstimmar på. I sista stund, men strax innan de skulle returnera orderbekräftelsen valde de en open source-baserad skrivare till lågt pris. Så det där är ju inte alltid bara helskoj. Jag tror det kommer att fortsätta i den riktningen. Det är ju verkligheten. Proffs, halvproffs och hobbyister kommer att ha tillgång till vad som i flera avseende är ett gemensamt teknikutbud.
Vilka kategorier är era kunder i?
– Huvudsakligen utbildningsföretag, arkitekter, industriföretag, CAD-konstruktörer och privatpersoner.
Kommer det att finnas en ”killer app”, alltså en produkt eller tjänst som gör att utvecklingen exploderar in i folks hem och vardag? Vad skulle det i så fall kunna vara?
– Alltså, vanligt folk kommer i allt högre utsträckning att vilja vara med och skapa. Det kommer att driva utvecklingen och sprida produktionen till allt fler. Men hur och var det sedan skrivs ut är en annan sak.
Du fick nyligen pris i Halmstad. Berätta!
– Ja, jag utsågs till Årets halländska nybyggare 2012. Det var kul att få medial uppmärksamhet och även i passivt läge få bidra till integrationen. Med passivt menar jag att jag inte är direkt aktiv i integrationsfrågan. Så det var en intressant erfarenhet och jag lärde mig bland annat att invandrarna har en stor överrepresentation inom företagandet. Det kan vara nyttigt att tänka på.
