Additiv teknik är både billigare och mer miljövänlig. Det menar forskaren Joshua Pearce vid Michigan Technical University i USA.
Pearce har utfört en undersökning där resultatet är förvånande även för honom. Undersökningen visar att additiv tillverkning av en produkt i hemmet använder mindre energi, och därmed mindre koldioxidutsläpp, än masstillverkning av produkten i en fabrik som sedan ska skeppas vidare.
Många konsumentbaserade 3d-printrar, som den RepRap som användes i Pearces studie, använder plastbaserade material på rulle, filament, och pytsar ut dessa lager för lager. Pearce och hans kollegor utförde en livscykelanalys på tre produkter – en citruspress, ett byggblock för barn och ett stuprör. Undersökningen innefattade allt från utvinning av råmaterial till slutkonsumentens hand. Gruppen jämförde traditionell tillverkning i annat land inklusive transporten till USA och produktion på en RepRap.
Resultatet visar att produktion av ovanstående tre produkter på en RepRap krävde 41-64 procent mindre energi jämfört med traditionell produktion och transport till USA.
Viss besparing sågs i mindre materialåtgång. Byggblock för barn görs ofta i solitt trä eller plast, medan 3d-printade diton kan göras partiellt eller helt ihåliga.
Materialen som användes i undersökningen var två typer av plaster som ofta används i 3d-printrar, som PLA. Detta material kan göras av återvinningsbar råvara, till exempel majsstärkelse. När det gäller energiåtgång gjorde teamet en separat studie av 3d-printning med solenergi, något som självfallet drog ner energiåtgången ytterligare.
Man ska dock komma ihåg att det finns ett stort antal additiva produktionstekniker på marknaden och alla har olika energiåtgång. Miljöpåverkan för ett plastmaterial tillverkat av majsstärkelse kan vara avsevärt mindre än tillverkningen av en metallegering i pulverform för lasersintring.
