Ett forskarteam vid University of North Carolina, Chapel Hill, lett av Dr John Tumbleston, har i en artikel i tidningen Science visat en ny 3d-printteknik för plastproduktion som är avsevärt kvickare än någon av dagens tekniker.
Tekniken har de döpt till continuous liquid interface production (CLIP) och den är inte helt olik stereolitografi. Man utgår från en byggkammare med UV-känslig flytande polymer, men instället för att bygga uppifrån och ner i lager, så har man vänt på produktionen och bygger nedifrån och upp.
Produktionen ska enligt teamet vara kontinuerlig och inte lager på lager, där ju varje lager behöver några sekunder på sig för att stelna. Med CLIP-tekniken ska det gå att producera upp emot tio centimeter på höjden på en timme, beroende på komplexitet och dimensioner.
Det UV-ljus som härdar polymervätskan projiceras genom botten av byggkammaren. Ovanför botten ligger ett ”fönster”, ett område på några tiondels mikrometer, som släpper igenom syre, ungefär på samma sätt som en kontaktlins.
Syre hämmar polymeriseringsprocessen och används i plastproduktion för att göra denna långsammare. Syret uppehåller sig endast i detta fönster strax ovanför botten och strax under ytan. På så sätt förhindrar man att härdad polymer fastnar i botten på byggkammaren samtidigt som bara ytan härdar kontinuerligt allt eftersom den exponeras underifrån.
Nu har forskarteamet startat företaget Carbon3D för att kommersialisera CLIP-tekniken. I första hand tänker man sig att tekniken kan användas för mjuka och elastiska former, men även för keramer.
[divider scroll_text=””]
VIDEO
[youtube height=”400″ width=”640″]https://www.youtube.com/watch?v=UpH1zhUQY0c[/youtube]
