Hur fungerar 3d-printteknik, vilka affärsmodeller kan jag använda och hur personaliserar jag modeprodukter med 3d-printning? Det var några av frågorna som behandlades på premiäromgången av konferensen 3DP FASHION – 3d-printning för svensk modeindustri, den 14 oktober på Textile Fashion Center i Borås.
Även om den gemensamma nämnaren hos de tio föredragshållarna var 3d-printning så var det stor bredd i de områden som behandlades. Från den belgiska servicebyrån Materialise berättade affärsutvecklaren Alireza Parandian om förutsättningarna för att kunna börja 3d-printa säljbara modeprodukter. Han specialiserar sig på eyewear – glasögon och solglasögon, ett område som är väl lämpat för personaliserade produkter. Personaliseringen kan antingen vara rent estetisk – en kund vill ha ett unikt estetiskt uttryck som kanske endast går att 3d-printa. Det kan även vara rent fysiologiskt – bågarna ska vara anpassade efter bärarens ansiktsform och -storlek, med mera.
Den största fallgropen som modevarumärkena trampar i är tron att det bara är att 3d-printa så är produkten klar. Parandian pekade på att det måste finnas en solid infrastruktur hela vägen, från 3d-scanning av kundens ansikte, design, materialval, val av 3d-printer och, inte minst, en ofta kostsam efterbearbetning för att får rätt finish på glasögonen. Därför lämpar sig 3d-printning främst för de produkter som innebär ett ordentligt mervärde för konsumenten – som då också är villig att betala avsevärt mer för produkten.
Pekka Salokannel, industridesigner från Finland med stort modeintresse, var inne på samma linje. Han konstaterade även att formgivare samtidigt har kraftfulla produktionsverktyg i 3d-printrar och kan bygga sina egna varumärken. Han är själv delägare i glasögonprojektet Kokosom.
Anna Rzewuska, jurist på advokatbyrån Bird & Bird, lyfte frågan om immaterialrätt och intrång, något som hon menar blir allt vanligare och påverkar intäkterna för många modeföretag. Några av de vanligaste sökorden på fildelningssajter som tillhandahåller 3d-printfiler är just ”fashion”. Hennes främsta råd är att redan nu börja fundera över strategierna.
Två svenska modeskapare som använder 3d-printtekniken är Roberto Chaves, vd på smyckesföretaget Lumitoro, och Naim Josefi, prisad kläd- och skodesigner från Stockholm. För dem är 3d-printtekniken både ett viktigt stöd i produktutvecklingen och ett sätt att skapa unicitet i en värld hårt präglad av krav på innovationer.
Andra talare var Oskar Juhlin, forskare på Stockholms universitet, och ledare för det svenska initiativet Digitizing Swedish Fashion. Anna Hedlund, bloggare på Stil & Teknik, som talade om wearables och bärbar teknik. Natacha Alpert, konsult från USA, som var med på Skype efter ett inställt flyg, samt Anders Tyrland, 3DVerkstan och Karin Peterson, doktorand vid Textilhögskolan, och som experimenterar med 3d-printteknik kopplat till innovativa sätt att 3d-plagg.
