Fotopolymerteknik, där en ljuskälla härdar flytande, ljuskänsligt fotopolymermaterial, finns i flera varianter. De vanligaste är DLP, Digital Light Processing och stereolitografi. Den senare uppfanns av Chuck Hull på 3D Systems och firar 30 år i år. Det gjordes experiment med ljushärdande fotopolymermaterial i Japan redan på 1970-talet, men det var Hull som patenterade termen stereolitografi.
Tekniken medger mycket högupplösta komponenter med god ytfinish. Även om fotopolymerteknik är en av de snabbare av alla 3d-skrivartekniker så finns det begränsningar i hur snabb den kan bli.
Men nu ser vi nu allt fler företag som försöker göra fotopolymer-tekniken kvickare. Enkelt uttryckt, så har de vänt tekniken upp och ner. Det innebär att ljuskällan exponerar materialet underifrån och arbetar från nedifrån och upp. För att materialet inte ska stelna i botten på byggkammaren, placerar man ett membran mellan ljuskälla och vätska som skapar en död zon där det inte sker någon polymerisering eller härdning.
Membranet är det som medger den höga produktionshastigheten, eftersom ytan i botten kan härdas kontinuerligt av ljuskällan. Det första lagret som härdas fastnar mot en byggplatta i botten. Denna platta rör sig sedan kontinuerligt i en viss hastighet som är beroende av hur snabbt varje lager projiceras av ljuskällan och hur snabb polymeriseringen av varje lager är.
Först ut med denna teknik var amerikanska Carbon3D. Enligt patentet använder företaget en projektor som ljuskälla, alltså ett slags DLP-teknik. Carbon3D hävdar själva att deras CLIP-teknik, Continuous Liquid Interface Production, är 25-100 gånger snabbare jämfört med tekniker som SLA, SLS och polyjet.
Ett annat företag som lanserat en liknande teknik är Vancouverbaserade NewPro3D. De har döpt sin teknik till ILI, Intelligent Liquid Interface.
Och så har vi företaget som var först ut med SLA-tekniken – 3D Systems. På CES-mässan i Las Vegas nu i januari visade företaget upp en prototyp på en kommande skrivare som går under arbetsnamnet SLA Bot-1. Den är baserad på Chuck Hulls ursprungliga patent, som faktiskt beskrev en produktionsprocess nedifrån och upp genom ett membran.
Enligt 3D Systems är en av de stora anledningarna till att man går in i denna upp och nervända teknik att man vill kunna erbjuda så kallade hybridmaterial. Med hybridmaterial går det att få olika egenskaper i en och samma komponent, till exempel gummiaktigt i en del och ABS-liknande egenskaper i en annan del av komponenten. Detta uppnås genom att man använder flera olika ljuskällor i produktionsprocessen.
