Den digitala utvecklingen på dentalområdet har verkligen blommat ut. Men hur bra är tekniken egentligen? Detta har tandläkaren, tandteknikern och forskaren Michael Braian studerat i sin senaste avhandling.
Avhandlingen heter Digital dentistry, studies on trueness and precision of additive manufacturing and intraoral scanning, och undersöker precisionen i användningen av digital teknik inom dentalområdet. Två av fyra delstudier fokuserar på hur bra olika 3d-skrivare kan framställa specifika former. För att testa detta ställdes två utskrifters noggrannhet mot varandra.
— De stämde väldigt bra överens. Pålitligheten låg som bäst på en differens under två hårstråns tjocklek. Däremot var det stor skillnad på olika 3d-printers: vissa är snabbare, andra mer precisa, säger Michael Braian och utvecklar:
— När man printar lägger man bara till material och det finns stor frihet i vilka former som kan göras. Traditionell fräsning av porslinskronor och bryggor innebär alltid att material tas bort och det kostar pengar.
I en annan delstudie testades hur väl en intraoral 3d-scanner tar avtryck av en patients tänder. Likt de andra studierna visade den ett väldigt bra resultat med endast 0,3 millimeters feldifferens. Med utgångspunkt i resultatet har tekniken en stor potential att ersätta traditionella tekniker för att ta fram broar och kronor. Eftersom studier inte gjorts i en patients mun ska dock inte allt för stora slutsatser dras utifrån studien, menar Michael.
— Det finns felkällor även i den digitala processen, och undersökningar i labbmiljö går inte att överföra precis till patienten.
Han poängterar även att det finns många parametrar som handlar om den mänskliga faktorn.
—Vad är bra nog? Svaret är att det inte finns någon formel, allting är individanpassat och påverkas av faktorer som plackansamling och bakterier. Vi kan bara säga hur dåligt det inte får vara, avslutar Michael Braian.
Du hittar mer information om Michael Braians arbete på hans hemsida.
