Ett forskningsteam i USA lyckades, av misstag, 3d-printa droppar med permanenta magnetiska egenskaper. Framstegen öppnar dörren för en rad användningsområden, både inom medicin och elektronik.
När vi tänker på magneter så är det mest uppenbara att vi tänker oss ett fast material. Men lek med tanken att magnet även kan vara en vätska? Det är precis denna tanke som sporrat ett forskningsteam vid Berkeley National Laboratory i USA. Genom en ny studie har de med hjälp av en 3d-skrivare tittat närmare på hur man kan skriva ut skriva ut flytande magnetiska enheter.
– Vi har skapat ett nytt material som är både flytande och magnetiskt. Ingen har någonsin sett detta förut, berättar Tom Russell, professor i polymervetenskap och teknik vid University of Massachusetts och som har gästforskat vid Berkeley Lab.
Tom och kollegan Xubo Liu startade arbetet med tanken om att bilda flytande strukturer. Detta skulle göras med ferrofluider – järnoxidpartiklar som blir tillfälligt magnetiska när de kommer nära en magnet. De ställde sig dock frågan om vad som händer med strukturen om dropparna istället kunde förbli magnetiska?
Teamet började med att, med en modifierad 3d-skrivare, printa en millimeter små droppar ner i vätska. Därefter stoppade de i en magnetisk spole i vätskan som dropparna började dra sig till. När de däremot sedan tog bort spolen igen gjorde teamet en förvånade upptäckt. Som forskarna själva beskrev det så ”blev det som att dropparna blev synkroniserade simmare”. Förutom att de förblev magnetiska kunde även ändra form för att fungera med omgivningen.
Enligt Tom Russell kunde dropparna också ställas in i ett antingen magnetiskt eller icke-magnetiskt läge och på så sätt fjärrstyras enligt instruktioner. Forskarteamet kommer efter upptäckten att ta arbetet vidare vilket öppnar dörren för en rad olika nya användningsområden. En intressant tanke som nämnts är möjligheten att skapa artificiella celler som kan fjärrstyras för att transportera medicin till sjuka celler. Häftigt va?
Här kan du läsa mer om hur studien gick till mer ingående.
Foto: Xubo Liu et al./Berkeley Lab
