Ett forskarteam vid Linköpings universitet har utvecklat ett biobläck för 3d-printing.
– Vi är bland de första forskargrupper som kan förändra materialet både när det printas och i efterhand, säger professor Daniel Aili.
– Bioprinting är en ny och spännande teknik för att tillverka vävnadslika tredimensionella strukturer av celler, berättar Daniel Aili, biträdande professor vid Avdelningen Biofysik och bioteknik, Linköpings universitet och fortsätter:
– Ett svårt problem är att utveckla de så kallade biobläcken, material som både ska kunna kapsla in celler och som går att printa.
Fiffig kemi
Under ledning av Daniel Aili har en forskargrupp tagit fram ett nytt biobläck för 3d-skrivare. Det liknar vävnad och består bland annat av hyaluronansyra och syntetiska protein-liknande molekyler, så kallade peptider. Dessa binds ihop till ett vattenrikt nätverk, en hydrogel, som fungerar som ett stödmaterial för cellerna.
– Med hjälp av en fiffig kemi kan vi styra hur snabbt hydrogelen bildas, det vill säga när det övergår från flytande form till att bli en gel som försiktigt kapslar in cellerna, säger Daniel Aili.
Komponenter kan kombineras
Genom en ny metod kan forskarna likt legoklossar bygga olika komponenter med varandra för att skapa olika typer av hydrogeler. Detta öppnar upp för att biobläcket kan användas med olika celltyper, så som leverceller, hjärtceller, nervceller, fibroblaster och broblaster.
– Vi är bland de första forskargrupper som kan förändra materialet både när det printas och i efterhand. Vi kan exempelvis tvärförnäta mer under processen för att staga upp materialet och även ändra de biokemiska förutsättningarna. Vi kan också anpassa materialet till olika typer av celler. Det är ännu ett steg mot målet att efterlikna den stödstruktur som finns runt de flesta mänskliga celler, den extracellulära matrisen, säger Daniel Aili.
Flera finansiärer
Forskningen finansieras av bland andra Knut och Alice Wallenbergs stiftelse, Stiftelsen för Strategisk forskning, SSF och regeringens strategiska satsning på Avancerade funktionella material, AFM, vid Linköpings universitet.
Mer information om forskningen finns här.
