Mini Transat anses vara en av världens farligaste seglingstävlingar. I september nästa år ska svensken Joakim Brantingson korsa Atlanten i tävlingsbåten Estelle som består av flera 3D-printade detaljer.
Idén att segla Mini Transat kom upp efter att Joakim köpte en äldre båt byggd för tävlingen i Göteborg 2018 och var tvungen att segla hem den till Stockholm. En lång seglats, men betydligt kortare än sträckan över Atlanten som är på totalt 7 500 kilometer. Han bestämde sig för att anta utmaningen att segla Mini Transat, som en av få svenskar som deltagit i tävlingen sedan den startades på 1970-talet. Nu väntar noggranna förberedelser med en nybyggd båt.
– Under sommaren ska vi i teamet till Frankrike för att träna och tävla, och finjustera allt på båten inför tävlingen, säger Joakim Brantingson.
Begränsad utrustning
Tävlingen går från Les Sables-d’Olonne på franska västkusten till Gaudeloupe i Västindien med ett stopp i Las Palmas på Kanarieöarna för att fylla på proviant. Joakim Brantingson räknar med att seglingen kommer att ta 20-25 dagar.
Båten får enligt en boxregel inte vara större än 6,5 x 3 meter stor, inte mycket större än en vanlig kombibil och den väger mindre än ett ton. Under gynnsamma förhållanden kan båten nå hastigheter på närmare 25 knop, mycket tack vare överdimensionerade segel. Seglarna får inte använda några elektroniska sjökort utan får förlita sig på utrustning som GPS, kortvågsradio, autopilot, AIS-transponder för att bli sedd av sjöfarten samt satellit-nödsändare (EPIRB/PLB), som förhoppningsvis aldrig ska användas.
Fokus på återvunna material
I satsningen har hållbara material varit i fokus. Skrovet är tillverkat av återvunna PET-flaskor, rep och kläder är gjorda av återvunna fiber och nödvändig elektronisk utrustning försörjs med hjälp av solpaneler. Flera detaljer på båten har 3D-printats.
– Eftersom vi gör många prototyper som vi testar så behövde vi ett sätt att tillverka komplexa delar enkelt och snabbt. Och där är 3D-skrivaren ett värdefullt verktyg.
– Vissa 3D-printade detaljer är bara kosmetiska, som till exempel kamerafästen. Andra är kritiska, som bussningar som måste tåla en belastning på flera hundra kilo och hantera friktionen, berättar Joakim.
Kolfiberlaminerade delar
De delar som utsätts för extrema påfrestningar har printats med Addnorths återvunna rABS med kolfiberlaminering, som till exempel fästen för båtens solpaneler som sitter i aktern. rABS är tillverkad av 100 procent återvunna industridelar. Kolfiberlamineringen innebär att ABS-delarna får en hållfasthet som är jämförbar med stål, men till en bråkdel av vikten.
– Vi försöker hålla nere vikten så mycket som möjligt. Det är på den nivån att vi klipper bort tvättlapparna på kläderna och lämnar tandborsten hemma, säger Joakim och skrattar.
Även andra filament har använts, som Addnorths Glow in the Dark PLA och Adura, ett nylonfilament till bussningar. Delarna har visat sig kunna motstå både vind, saltvatten och solexponering. Joakim har även printat till exempel borrmallar som gör det möjligt att borra med exakthet, även när vågorna går höga ute till sjöss.
Enkel 3D-skrivare gör jobbet
För att printa delarna har Joakim använt en enkel Creality Ender 3 3D-skrivare. Den har uppgraderats för att kunna klara höga utskriftstemperaturer, vilket inte är nödvändigt för rABS men för nylonbaserade material. För att förhindra skevhet användes också ett popup-hölje.
– Jag började utforska 3D-skrivaren under pandemin, som ett sätt att förbättra båten. Jag köpte en instegsmodell och längs vägen har jag lärt mig vilka behov jag har och vilka krav det ställer på skrivaren och på materialet.
Vara förberedd på allt
Joakim seglar, precis som alla hans konkurrenter, helt ensam. Det gör att han bara kan sova 20 minuter i stöten för att inte riskera att kollidera med något av alla fraktfartyg som trafikerar Atlanten. Det innebär också att han måste klara sig helt själv och hantera de situationer som uppstår.
– Jag måste vara förberedd på att vad som helst ska hända. Det handlar inte bara om att segla fort eller hantera det som naturen slänger över en. Du måste även kunna sy ihop segel som brister, sy ihop om du skär dig, göra din sjukgymnastik för att inte få nackspärr av allt kallt vatten som sköljer över dig och reparera saker som går sönder. Det krävs väldigt bred kunskap, det är som en kombination av sport och äventyr.
”Går in i en bubbla”
Med ombord finns även dykutrustning och höghöjdsutrustning, för att kunna lösa problem som uppstår såväl under båten som uppe i masten. Innan tävlingen hösten 2023 räknar Joakim med att behöva 3D-printa fler detaljer som ska med över Atlanten, som reservdelar och hjälpmedel.
Varför ställer du upp i en tävling som Mini Transat?
– Det handlar om att jag trivs därute till sjöss. Det är magiskt när det blåser, båten lutar och du ser stjärnhimlen ovanför. Det är totalt uppslukande.
– Dessutom känner jag att jag kan hantera de situationer som uppstår och är väl förberedd. Att segla på det här sättet innebär att du går in i en bubbla och inget annat existerar för stunden. Du seglar, äter och sover.
Vad tror du om dina chanser i tävlingen?
– Vi har materialet och gör förberedelserna för att vinna. Sen kan man inte bortse ifrån att de icke-franska vinnarna i tävlingens senaste 20 upplagor går att räkna på ena handens fingrar, säger Joakim Brantingson.
Se mer om projektet i filmklippet nedan.
