Att sko sin häst med järnskor är en tradition som går långt tillbaka. Växjöbon Mia Guldhov hoppas att hennes patenterade 3D-printade skor ska bryta denna tusenåriga tradition och minska de vanligt förekommande problemen med hälta hos hästar.
Mia Guldhov kallar sig själv en ”hovnörd”, vilket också det passande efternamnet avslöjar. Hon har haft häst sedan barnsben, men det var först när hon köpte en häst i 30-årsåldern som visade sig ha strålbenshälta som intresset för hovar började.
– Jag ville göra allt för att rädda henne, men kunde ingenting om hästens anatomi. Jag var bara en vanlig hästtjej. Eftersom jag hade en ingenjörsbakgrund tänkte jag lite kaxigt, hur svårt kan det vara? Det måste finnas en lösning. Och även om jag inte kunde rädda min häst så kanske jag kunde rädda andra hästar, säger Mia Guldhov.
Det visade sig vara svårare än hon trott och halvblodshästen Lizettes liv gick inte att rädda. Mia påbörjade i alla fall en ”hovresa” och har efter det studerat hästens anatomi, rörelseapparat och beteende på SLU och även gått en hovslagarutbildning. De senaste 20 åren har hon hållit kurser och föreläsningar om hovvård och hovens anatomi.
– Så småningom kom jag på idén att jag skulle göra en egen sko. Jag började med att göra en lista över vad skon inte skulle ha: sömmar, spikar, lim eller spännanordningar.
Patent i Sverige och USA
Mia kom i kontakt med 3D-printing via Chalmers någon gång runt 2010.
– Det var då idén kom upp om att göra en 3D-printad sko i plast. Jag hade en bild i mitt huvud med en gummiliknande galosch som man kunde smacka på.
Den första prototypen gjordes tillsammans med Chalmers ungefär vid samma tid, och efter att projektet legat på is några år fick hon patent för sin uppfinning i Sverige 2018 och i USA 2025. År 2021 medverkade Mia Guldhov också i tv-programmet Draknästet, framför allt för att marknadsföra sin produkt. Sedan dess har det börjat hända saker och hon har fått mycket hjälp av Linnéuniversitetets inkubator med att utveckla affärsmodellen.
– Det finns investerare som är intresserade av att satsa, mer än så kan jag inte säga förrän något är påskrivet. Skalbarheten är enorm, och det är väl det investerarna har insett. Därför har jag startat ett separat bolag för de 3D-printade skorna, Guldhov EquiTech AB.
Produkten testat just nu av ett team av ryttare för att undersöka sådant som friktion, slitage och hållbarhet. Detta för att validera att såväl funktion som design är optimal. Mia har även gjort benchmarking och jämfört med liknande tillverkning inom fordons- och dentalindustrin.
Produceras on demand
Tillverkningen går till så att hästens hovar skannas och en extern producent står sedan för själva 3D-printingen. Skon tillverkas i ett flexibelt TPU-material och varje hov får en helt skräddarsydd sko med perfekt passform tack vare skanningen. Skon ”klickas” på hästens hov.
I uppstartsfasen har Mia själv åkt ut och skannat hovarna, men det pågår utveckling av en app där kunden enkelt själv ska kunna skanna hovarna med mobilen. Skanningfilen konverteras därefter om till en CAD-fil och beställningen skickas till tillverkaren.
Mia Guldhov har inte heller några planer på att skaffa en egen maskinpark. Målet är att skorna ska produceras lokalt där kunden finns eftersom marknaden är global. Tanken är att satsa i Europa och USA med lokala licensavtal för tillverkningen.
Lokal produktion sänker också klimatavtrycket, även om materialet är fossilt, så är transportvägarna korta, produkten är lätt och den kan också återvinnas i ett stycke eftersom den består bara av ett material. Skon kan malas ner till granulat som kan bli till nya produkter, till exempel en hovkrats.
Fem gånger lättare
Mia Guldhov säger att den 3D-printade skon har flera fördelar jämfört med en traditionell järnsko.
– Framför allt att den är fem gånger lättare. Det innebär att hästens senor, leder och ligament inte blir lika belastade. Vem som helst kan också ta av och på skon.
– Tekniken gör det också möjligt att ändra sådant som broddar eller sulmönster efter behov.
Har du fått någon feedback från potentiella användare?
– Jag har lagt ut information på mina sociala medier där jag har 4 000 följare och då är de direkt på mig och undrar när skorna kommer ut på marknaden. Så trycket är högt. Planen är att börja sälja så smått under året.
Vad hoppas du att din 3D-printade sko ska betyda för hästvärlden?
– Min vision är att kunna mäta skadestatistiken när det gäller låghältor och se att den sjunker. När jag håller kurser och frågar hur många som haft problem med en halt häst räcker nästan alla upp handen och enligt Agrias statistik ligger det på ungefär 50 procent. Det har bland annat att göra med dåligt anpassade skor. Mina skor kommer inte kunna göra så att all hälta försvinner, men min dröm är att se att skadestatistiken sjunker i alla fall och en annan förståelse för hovmekanismen.
– Den här produkten bryter en tusenårig tradition med att slå spik i en järnsko och istället 3D-printa en sko i plast. Det är ganska häftigt.
