Forskare vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset och Chalmers inleder nu de första humanstudierna med bioprintad fettvävnad som en metod för bröstrekonstruktion efter cancer.
Projektet syftar till att utveckla en så kallad minimalinvasiv metod som ska innebära en skonsammare behandling med bättre resultat, där patientens egen 3D-bioprintade fettvävnad används. Det framgår av ett pressmeddelande från IngaBritt och Arne Lundbergs Forskningsstiftelse.
I Sverige drabbas 1 av 9 kvinnor av bröstcancer under sin livstid, och behovet av förbättrade rekonstruktionstekniker är stort.
– Det övergripande målet är att föra 3D-bioprintad kroppsegen vävnad från labbänken till kliniken. De konventionella metoderna, som silikonproteser eller vävnadsförflyttning från magen, har sina begränsningar i utfall och innebär ofta besvär, säger Karin Säljö, överläkare och docent vid Plastikkirurgiska kliniken, Sahlgrenska universitetssjukhuset.
Bildar nya blodkärl
Projektet bygger på nio års grundforskning och djurstudier som har lett till en central upptäckt: den fettvävnad som isoleras via fettsugning och sedan bearbetas för 3D-bioprinting, innehåller kärlstrukturer som spontant kopplar ihop sig med den omgivande vävnaden. Att den printade vävnaden av sig själv kan bilda nya blodkärl hjälper den att överleva.
Till skillnad från traditionell fettransplantation, där upp till 90 procent av det insprutade fettet återabsorberas, kan 3D-bioprinting säkerställa både stabilitet och exakt form. Tekniken tillåter forskarna att uppnå en volym och form som är nära det defekten kräver. Dessutom gör tillsatta ämnen det möjligt att skapa ett fast och kompakt vävnadskonstrukt, vilket underlättar näringstillförseln till cellerna som är avgörande för överlevnad.
Tester inleds under våren
En viktig fördel med tekniken är att den avsevärt minskar komplikationer, besvär eller funktionsnedsättningar som uppstår på den plats där kirurgen tar vävnad för att flytta den till ett annat ställe på kroppen. Genom att istället använda en enkel fettsugning minskar det kirurgiska traumat för patienten.
De första humanstudierna beskrivs som en avgörande milstolpe i projektet. Planen är att under våren börja implantera små printade vävnadsstycken under huden på patientens överarm för att testa konceptets hållbarhet.
– Vi jobbar med 3D-printing för att skräddarsy kirurgin och har nu äntligen fått tillstånd att gå vidare in i ett humanförsök efter omfattande granskning av diverse relevanta myndigheter i EU och Sverige, säger Karin Säljö.
Om projektet
IngaBritt och Arne Lundbergs Forskningsstiftelse har bidragit med ett anslag på 1,3 miljoner kronor. Medlen har finansierat inköp av nödvändig utrustning för att utföra och utvärdera studien, däribland en 3D-bioprinter anpassad för operationsmiljö, samt en 3D-kamera och mätinstrument för att exakt jämföra konstruktets volym och form före och efter implantation.
De så kallade minimalinvasiva teknikerna har som ambition att minska den funktionella kostnaden för patienten, det vill säga minskad risk för komplikationer och trauma. De kan även göra betydande samhällsnytta genom kortare operationstider och minskad sjukskrivning. Enligt forskarna har tekniken stor potential att användas vid andra mjukdelsrekonstruktioner efter trauma och cancer.
