3DP I SVERIGE: Evald Ottosson är nestorn inom landets 3D-printing. Han var med från början – på det tidiga 1990-tal när Sverigekartan började skrivas ut i tre dimensioner.
När och hur började du med 3D-printing?
– Jag sålde ett CAM-system från USA, och kom in i rapid prototyping-världen den vägen. 1994 sålde jag den första 3DP-maskinen från Stratasys i Sverige.
Vad har hänt under åren sedan dess?
– Från början kallades de prototyp-maskiner. Varje mässa presenterades teknik som någon slags revolution. Sedan har det övergått till någon slags evolution, med maskiner och serviceindustri som fungerar stabilt, vilket har gjort att det idag är svårare för nykomingar att slå sig in i branschen. En maskin som såldes för 1,4 miljoner kronor på 90-talet kan du få idag för 69.000:-, och då har den bättre egenskaper än de dyra 90-talsskrivarna.
Hur har marknaden förändrats?
– Fokus har förflyttats från produktion av prototyper i 3D till det vi är på väg in i nu, produktion av färdiga produkter i korta serier. 3D-tekniken har gjort att föreställningen av vad som räknas som masstillverkning har ökat till betydligt större serier.
Vad kan vi vänta oss av den närmaste framtiden?
– På prototypsidan tror jag inte man pressar priset mer. Proffsutrustningarna kommer att ligga från 60 000 och uppåt, och där kommer det att ligga kvar eftersom transportkostnaderna är relativt fasta. Däremot kommer funktionaliteten att bli bättre. Det finns fortfarande ett motständ i industrin om att ha 3D-skrivare som redskap för tillverkning av slutprodukter. Det kommer att förändras.
Vad kommer att vara drivande i den förändringen?
– Framför allt små och innovativa företag, som drivs av människor som inte har bindningar och rutiner för det gamla sättet att tillverka.
Till vad använder dina kunder tekniken?
– Allt. Det går att använda på alla ställen som gör fysiska produkter. Min sambos barnbarn hade ett billigt lektält som gick sönder efter lite lek. Då skrev jag själv ut ett nytt fästkors tilll toppen av tältet. Så det här med reservdelar är en spännande tillämpning. Men sen är det förstås vanligt med tillämpningar för arikitekter och stadsplanerare.
Vilka ser du som de de mest kommersiellt intressanta områdena idag?
– Ur min synvinkel: Slutprodukter. De som bara håller på med prototyper tar för givet att traditionella metoder är att föredra, men det där tänkandet kommer att luckras upp.
Vilken utskriftsmetod komme att växa mest?
– Det går inte att säga. FDM-tekniken med utskriftsmaterial som bygger upp lager för lager via ett munstycke är den enklaste och billigaste tekniken och den kommer att växa mycket, atminstone i antal sålda billiga skrivare som nu sprids i jättevolymer. Men när det gäller antal producerade produkter kommer kanske SLS eller SLA att växa mer. Men det går inte att slå fast idag.
Hur ser du på prisutvecklingen för material?
– Jag tror inte på några gigantiska förändringar om inte volymerna går upp väldigt markant.
Vilken typ av kompetens och människor behöver branschen mest?
– Fritt tänkande, duktiga konstruktörer. Det kan faktiskt vara begränsande att ha en traditionell skolning i att tillverka formverktyg.
Vilka besvikelser kan vi vänta oss med tekniken?
– Att utvecklingen i industrin inte går tillräckligt snabbt. Jag har predikat om det här i många år, men är alltid otålig över takten. Mässan för underleverantörer i Jönköping i november 2009 kändes som ett genombrott. Då tyckte jag att kundernas frågor hade ändrats från “hur fungerar den här maskinen”, vilket ju inte är så intressant, till “vad kan produkterna göra för mig”.
Kommer konsumentprodukter att bli stort snart?
– Jag är inte så säker på det. När det gäller leksaker finns ju höga krav på giftfrihet, hållfasthet och liknande, men reservdelar till bilar och maskinmodeller kan det komma snabbare.
Jag har hört att de höga kunskaperna i CAD-produktion kan vara en flaskhals för utvecklingen. Tror du det?
– Nej, inte CAD-kunskapen i sig. Den finns. Dessutom finns det numera bra, enklare CAD-system. Vi har kunder som använder Google Sketchup som kostar några hundralappar och som fungerar utmärkt för 3D. Men kunskapen och traditionerna hos konstruktörerna är däremot en begränsning, det finns fortfarande en ovilja att ta djärva grepp i produktionen.
