Något världsunikt inträffade under Action Week i Trollhättan nyligen. De två elitskidåkarna Edvin Anger och Calle Halfvarsson gjorde upp i en sprintduell på 3D-printade rullskidor.
En duell som lär vara världens första i sitt slag, ett unikt möte mellan världseliten inom längdskidåkning och spjutspetsteknik inom AM.
– Det här är ett roligt och annorlunda sätt att lyfta fram den spetskompetens inom 3D-printning som finns i staden tack vare vår framgångsrika forskningssamverkan med GKN Aerospace genom Produktionstekniskt centrum, säger Joel Andersson, ledare för forskningsmiljön produktionsteknik på Högskolan Väst, i ett pressutskick.
Rullskidorna har designats och 3D-printats i aluminium av Mattias Igestrand som är forskningsingenjör på Högskolan Väst.
– Idén att bygga rullskidor i aluminium fick jag när min dotter skate-tränade en sommar. Modellen hon hade var inte optimal så jag ville testa att skapa en annan design, berättar Mattias Igestrand.
De är designade efter FIS regelverk för skaterullskidor och tillverkade i den utrustning för svetsbaserad additiv tillverkning med ljusbåge och tråd som Högskolan Väst använder för forskning.
Det korta sprintloppet med de 3D-printade rullskidorna var ett samarbete mellan Team Calle Halfvardsson, Team Edvin Anger, GKN Aerospace, Trollhättan Action Week och Högskolan Väst.
Det avgjordes i tävlingsområdet där Alliansloppet skulle gå någon dag senare. Inför sprinten kommenterade de två duellanterna de unika rullskidorna så här:
Edvin Anger: ”Det är första gången jag kör med sådant här material. Jag och Calle ska se vad dom går för.”
Calle Halfvarsson: ”Skidornas form är lite mer aerodynamisk än andra rullskidor. Dom känns robusta.”
Duellen blev jämn, men det var till slut Edvin Anger som rullade först över mållinjen. Se mer i klippet nedan.
I samband med Alliansloppet visades ytterligare prov på möjligheterna med 3D-printing. Då delades ett nytt hederspris ut, ett smycke i form av rullskidor som 3D-printats i titan med pulverbäddsteknik. Smyckena har designats och tillverkats av Jonas Olsson som är forskningsingenjör på Högskolan Väst.
