3d-printing i ljuset av intrångsanmälningar

Text:Mattias Kristiansson
PUBLICERAD: 18 juni 2015
Anna Rzewuska och Thomas Lindqvist på Advokatfirman Hammarskiöld & Co.
Anna Rzewuska och Thomas Lindqvist på Advokatfirman Hammarskiöld & Co.

Anna Rzewuska och Thomas LIndqvist på Advokatfirman Hammarskiöld & Co är några av landets främsta experter på immaterialrätt kopplat till 3d-printning. Här går de igenom de första fallen av intrångsanmälningarna och konsekvenserna för rättighetsinnehavare.

Samspelet mellan 3d-printning och immaterialrätt utgör ett mycket omskrivet och upptrissat ämne internationellt sett. Rättighetshavare varnas ofta för ett mardrömsscenario, nämligen att 3d-printning kommer att möjliggöra för gemene man att på en hemmaskrivare tillverka kopior av rättighetsskyddade föremål för enskilt bruk – till råga på allt, i merparten av fall, utan att göra intrång i rättighetshavares ensamrätt.

I dagsläget är dylika prognoser något överdrivna. För det första är prisnivån för konsumentskrivare alltjämt för hög för ett brett genombrott, samtidigt som användargränssnitt för konsumentskrivare och CAD-program inte är helt användarvänligt. För det andra är kvalitén på utskriften varierande. Tillverkning av slutprodukter – även med användning av industriella maskiner – är fortfarande i utvecklingsfasen och utgör inget kommersiellt alternativ till traditionella tillverkningsmetoder. För det fjärde är 3d-printrar inte kompatibla med alla materialtyper. Än så länge är det exempelvis inte möjligt att skriva ut produkter i till exempel tyg eller skinn.

Det är även noterbart att tillverkning av produkter i sammansatta material fortfarande är i sin linda. Piratkopiering av märkesväskor med användning av även en industriell 3d-printer skulle således nuförtiden inte vara genomförbart. Slutligen är tillverkningsmaterial ännu inte så lättillgängliga för att en konsument skulle kunna köpa ett paket i en närliggande matvarubutik. Summa summarum avvaktar vi just nu – förutom ytterligare framsteg i teknikutvecklingen – ett så kallat Steve Jobs-ögonblick; en 3d-printer som precis som en iPhone får gemene man att förstå varför den är oundgänglig att ha.

Med detta sagt vill vi dock påpeka att 3d-printning redan har börjat nagga immaterialrätten i kanten. Detta sker dock ännu inte så mycket i den ovan beskrivna industrisektorn för tillverkning av slutprodukter utan i en annan näringsgren, inom branschen kallat för tillverkning av individanpassade produkter. I denna artikel fokuserar vi oss därför medvetet på fall inom just denna näringsgren.

Sedan 2011 har det skett ett antal intrångsanmälningar om vilka vi berättar nedan. För att belysa bredden av intressanta immaterialrättsliga spörsmål som gör sig aktuella i dessa fall analyserar vi en utvald intrångsanmälan.

När additiv tillverkning och IP-rätt når samma vägkorsning
Formgivare världen över har börjat använda sig av 3d-printning för att snabbt anpassa sin produktutformning efter aktuella trender. Detta märks särskilt på digitala marknadsplatser. Dessa kryllar dock även av modeller vilka kan antas vara intrångsgörande.

Majoriteten av rättighetshavare har än så länge avstått från att ingripa. Vissa nöjer sig med namn- och källangivelse på 3d-utskrifter, som upphovsmännen till dataspelet Archon. Omfånget av intrånget och det skyddade verkets marknadsvärde verkar emellertid vara av avgörande betydelse för rättighetshavare som överväger att vidta rättsliga åtgärder utifrån sin ensamrätt.

Från Napster till Thingiverse
År 2011 konstruerade Thomas Valenty CAD-modellerna avbildande figurerna Imperial Guards ur figurspelet Warhammer. Valenty laddade upp CAD-filerna på den digitala plattformen Thingiverse, varpå filerna blev allmänt tillgängliga för kostnadsfri nedladdning och 3d-printning. Games Workshop tillställde Thingiverse – i egenskap av tjänsteleverantör – ett varningsbrev (eng. DMCA Takedown), grundad på den amerikanska upphovsrättslagen, the Digital Millennium Copyright Act (DMCA-reglerna). Games Workshop påstod att CAD-modellerna gjorde intrång i Warhammers varumärke, till vilket Games Workshop äger rättigheterna. För att undvika potentiellt medverkansvar tog Thingiverse ner CAD-filerna från sin hemsida.

Samma år skapade Todd Blatt en CAD-modell föreställande tärningen ur filmen Super 8. Blatt hade för avsikt att sälja 3d-utskrifter av CAD-modellen på marknadsplatsen Shapeways. Bara några timmar efter att Blatt hade laddat upp CAD-modellen på Shapeways emottog både tjänsteleverantören Shapeways och Blatt ett varningsbrev från rättighetshavaren Paramount Pictures, även det brevet grundat på DMCA-reglerna. Filmbolaget påstod att Blatts modell gjorde intrång i filmbolagets upphovsrätt till tärningen. Shapeways tog bort modellen ur sitt sortiment.

I februari 2013 skickade HBO ett varningsbrev till formgivaren Fernando Sosa. Varningsbrevet föranleddes av att Sosa hade konstruerat en CAD-modell föreställande järntronen från tv-serien Game of Thrones, till vilken HBO äger rättigheterna. Sosas modell fyllde även en funktion av en dockningsstation till iPhone. Sosa lämnade CAD-modellen till försäljning på sin egen portal nuPROTO.com. HBO begärde att Sosa skulle sluta att tillverka, sälja och marknadsföra järntronen. Sosa lämnade en licensansökan till HBO som han motiverade med att han la flera månader på att formge järntronen. HBO avböjde Sosas ansökan med förklaringen att licens till järntronen redan hade tillerkänts någon annan. Då Sosa blev tvungen att avsluta tillverkning och försäljning av modellen fick han betala ersättning till de tolv kunder som redan beställt en utskrift av modellen.

Sosa har dock inte blivit modfälld. I februari 2015 konstruerade han en mycket omtalad CAD-modell efter att ha beskådat Katy Perrys uppträdande på Super Bowl. CAD-modellen föreställer en blå haj, inspirerad efter en rätt så klumpig dansör i en hajkostym, som virvlade på Perrys vänstra sida (The Left Shark). The Left Shark stal Perrys show och blev en viral succé i USA. Sosa läm- nade sitt nya verk till försäljning på Shapeways.

Det tog inte lång tid innan Sosa och Shapeways fick ett varningsbrev från Perrys ombud på Greenberg Traurig. Perry hävdade bland annat upphovsrätt till hajkostymen och senare i skriftväxlingen även till designritningarna till hajkostymen. Sosa blev ombedd att avsluta all tillverkning, försäljning, marknadsföring och distribution av hajfiguren. Shapeways följde DMCA-reglerna och tog ner modellen från sin marknadsplats. Sosa anlitade denna gång ett ombud, juristprofessorn Christopher Sprigman vid NYU School of Law, som konstaterade att Katy Perrys påståenden varit helt grundlösa. Sosas ombud framhöll att kostymer inte kvalificeras för upphovsrättsskydd enligt den amerikanska upphovsrättslagen.

Då Sosa vid skapandet av CAD-modellen inte hade utgått från Perrys designritningar, bedömdes påståendet om att designritningarna i varje fall var upphovsrättsskyddade som betydelselöst. Sosa avböjde följaktligen Perrys erbjudande om licensupplåtelse. Redan den 18 februari 2015 informerade Shapeways sina användare om att Sosas hajmodell var åter tillgänglig till salu. Enligt uppgift är dock slaget om The Left Shark ännu inte avslutat.

Striden om den omöjliga triangeln
I februari 2011 inträffade, oss veterligen, den första intrångsanmälan gällande påstått intrång förorsakat av 3d-printning.

Den svenske konstnären Oscar Reutersvärd, känd som de omöjliga objektens fader, konstruerade 1934 den omöjliga triangeln, även kallat för Reutersvärdtriangeln eller Penrose triangel. Den omöjliga triangeln utgör en optisk illusion; en synvilla som ger en vinklad tydning av den objektiva verkligheten.

77 år senare skapade den nederländska formgivaren, Ulrich Schwanitz, en CAD-ritning föreställande Reutersvärds tvådimensionella omöjliga triangel. Schwanitz laddade upp modellen, inte själva CAD-filen, på Shapeways och framhöll att hans verk utgjorde en storslagen bedrift.

En kort tid därefter antog formgivaren Artur Tchoukanov utmaningen och konstruerade en egen CAD-ritning föreställande den omöjliga triangeln. Tchoukanov laddade upp CAD-filen, inte enbart modellen, på Thingiverse. Detta tyckte såklart inte Schwanitz om. Thingiverse tog emot ett varningsbrev, i vilket Schwanitz påstod att Tchoukanovs CAD-fil gjorde intrång i hans upphovsrätt till den tredimensionella omöj- liga triangeln. I sin egenskap av tjänsteleverantör följde Thingiverse DMCA-reglerna och tog ner den påstått intrångsgörande CAD-filen. Efter stormiga protester från internetanvändarna drog Schwanitz tillbaka sin intrångsanmälan.

Den första intressanta frågan att ta ställning till är huruvida Schwanitz modell kvalificeras för upphovsrättsskydd. Schwanitz har skapat både en CAD-modell, en förlaga, och ett fysiskt föremål, en 3d-utskrift. Beroende på CAD-modellens utformning, det vill säga om den utöver att utgöra en återgivning av en teknisk konstruktion uppvisar ett visst mått av särprägel, kan CAD-modellen tänkas uppnå upphovsrättsskydd såsom ett litterärt verk av beskrivande art, ett så kallat ”platt” skydd, i enlighet med lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.

Ett sådant platt skydd till en CAD-modell innebär dock inte per automatik att det finns upphovsrätt till de fysiska produkter som kan framställas på basis av CAD-modellen, det vill säga. i det aktuella fallet 3d-utskrifter. Om det däremot skulle visa sig att 3d-utskriften i sig utgör ett konstnärligt verk, till exempel en skulptur, som skyddas enligt upphovsrättslagen, avser skyddet då även förlagan, CAD-modellen. Detsamma gäller om CAD-modellen istället vore att betrakta som ett bildkonstverk – skyddet överförs då automatiskt till 3d-utskriften.

Kärnfrågan i detta fall är dock om Schwanitz utgått ifrån Reutersvärd tvådimensionella ritning över den omöjliga triangeln när han skapade sin tredimensionella modell. Det är diskutabelt huruvida en optisk illusion, en sammanslagning av idén med dess uttryck, kvalificeras för upp- hovsrättsskydd. Reutersvärds ritning i sig bör sannolikt vara upphovsrättsskyddad.

Reutersvärd gick bort 2002, varför det kan antas att det finns arvtagare – rättighetshavare – till Reutersvärds upphovsrätt, som fram till 2072 åtnjuter ensamrätt till ritningen samt även till verket i änd- rat skick. Skulle Schwanitz ha utgått ifrån Reutersvärds ritning är därför frågan huruvida hans bearbetning av Reutersvärds verk kan anses ha utgjort ett nytt och självständigt verk jämlikt upphovsrättslagens 1 kap. 4 § 2 st. Om Schwanitz verk bedöms utgöra enbart en bearbetning eller över- föring av Reutersvärds verk till en annan konstart (upphovsrättslagens 1 kap. 4 § 1 st.), behöver Schwanitz samtycke från rättighetshavaren till Reutersvärds verk. Har Schwanitz inhämtat ett sådant samtycke eller kan det vara så att Schwanitz CAD-modell i sig är intrångsgörande?

Schwanitz har påstått att Tchoukanovs CAD-modell gjort intrång i hans verk. Vi vet inte om Schwanitz menat CAD-modellen eller den fysiska 3d-utskriften som han försålt på Shapeways. Enligt uppgift har Tchoukanov aldrig sett Schwanitz CAD-ritning utan utgått i sin skapelse ifrån den på Shapeways publicerade bilden. Detta påvisar bland annat att den ritning, som Schwanitz har skap- at, har en gestaltning som innebär stor risk för att någon annan självständigt kan skapa samma verk.18 I ljuset av ovanstående framstår det som högst oklart huruvida Schwanitz ens kan göra gällande att hans CAD-modell är upphovsrättsskyddad.

Rätt attityd skapar mervärde
Såsom de ovan beskrivna fallen åskådliggör utgör ett varningsbrev inte alltid den affärsmässigt bästa lösningen utan kan istället resultera i en strategisk bortprioritering av de möjligheter som 3d-printning tillhandahåller. När HBO avböjt Sosas licensansökan, har varken HBO eller Sosa kunnat tillgodogöra sig det mervärde som stod för dörren. Rättighetshavaren till My Little Pony, Hasbro, har valt ett annat tillvägagångssätt.

Figurerna ur teveserien My Little Pony har visat sig vara enormt populära bland fankonstskaparna, Bronies, på Shapeways. Istället för att rakt av förbjuda fankonst har Hasbro inlett ett licenssamarbete med Shapeways. I en tävling har fem fankonstskapare utvalts och fått lov att designa nya figurer baserade på serien. Tillståndet villkoras av att Hasbro ska förhandsgranska CAD-modeller innan de släpps ut på Shapeways. Förutom detta ska Shapeways garantera att tillverkning av de fysiska figurerna uppfyller Hasbros kvalitetsnormer. På detta sätt har Hasbro etablerat sig på konsumentmarknaden för 3d-printning och börjat kapitalisera på den nya tekniken.

En möjlighet för rättighetshavare
För att förebygga potentiella intrång bör rättighetshavare hitta nya lösningar för att understödja legitim användning av sina rättigheter. Genom att aktivt analysera kundefterfrågan kommer rättighetshavare alltid att ligga steget före i teknikskiften. Ett sätt är att starta internetförsäljning av egna CAD-filer och auktoriserad utskrivning av dessa. Detta skulle säkerställa att utskriftens tekniska konstruktion uppfyller kvalitets- och säkerhetskrav. Rättighetshavare skyddar på så vis varumärket, behåller kunden, minskar lagerkostnader, förkortar distributionskedjan och genererar en helt ny avkastning. En annan tänkbar lösning är att som Hasbro inbjuda fankonstskapare till samarbete. Det är säkert bara en tidsfråga innan rättighetshavare licensierar ut tillverkning och försäljning av CAD-filer till anförtrodda marknadsplatser.

De marknadsaktörer som redan idag ändrar sin syn på juridiken och ser den som ett strategiskt instrument kommer inte bli besvikna. Trots att 3d-printning skakar om den etablerade värdekedjan kan den också innebära en stor fördel, ett gratis mervärde, som enligt författarna borde förstärka företagens IP-rättigheter.

Denna artikel har tidigare publicerats i Lov & Data, nr 122, juni 2015.

[divider scroll_text=””]
OM FÖRFATTARNA
Thomas Lindqvist är delägare och ansvarig för IP/TMT och arbetsrättsgruppen hos Advokatfirman Hammarskiöld & Co i Stockholm, med stor erfarenhet inom IT, immaterialrätt, arbetsrätt och marknadsrättsligt relaterade frågor. Anna Rzewuska är biträdande jurist hos Advokatfirman Hammarskiöld & Co i Stockholm och medlem i IP/TMT- gruppen. Hon arbetar bland annat med immaterialrätt och telekomrätt. I augusti 2015 börjar hon som biträdande jurist på advokatbyrån Bird & Bird. Anna Rzzewuska är också en av talarna på konferensen 3DP FASHION den 14 oktober i Borås.

Läs vidare

Framtidens stålpulver är helt fossilfritt

Om additiv tillverkning med metall ska bli en hållbar produktionsteknik på allvar krävs pulver med ett betydligt lägre koldioxidavtryck. Därför gör den svenska industrikoncernen SSAB en satsning på fossilfritt stål för användning inom bland annat AM.
SSAB-kollage

Ser ökat intresse för 3D-printade förpackningar

Lådor för exklusiva whisky-flaskor, smycken i återvunnet silver och danska designklockor. Malmöföretaget Lostboyslab har fått allt fler förpackningsuppdrag och ser ett område med stor tillväxtpotential.
LBL-box-3

AM-konferens anordnas under Underhållsmässan

Additive Intelligence 4.0 återkommer i mars 2024. Det är fjärde gången konferensen arrangeras och den här gången parallellt med Underhållsmässan på Svenska mässan i Göteborg.
Seyed-Hosseini-scaled-e1673872420130

Han samlar in och återvinner filamentrester

3D-entreprenören Per Hjort i Helsingborg vill skapa en "grön revolution" genom att återvinna plastavfall från 3D-printing och tillverka nytt filament som kan användas till bland annat prototyper och verktyg.
Per-Hjort-e1701677984212

Senaste nytt

3D-printade effekter direkt på jeansen

3D-skrivartillverkaren Stratasys har utvecklat en direct-to-garment-lösning för att printa direkt på textil. Den ska kunna användas till exempel för att ge använda kläder nytt liv.
Stratasys TechStyle_Direct-to-Garment Technology (2)

Både stort och smått på årets Elmia 3D

På årets upplaga av Elmia 3D medverkade ett tjugotal utställare. 3dp.se hälsade på hos några av dem och hittade allt från mikroskopiskt små utskrifter till hela arbetsflödeslösningar och flera mässpremiärer.
Elmia 3D kollage 2

GE Additive har fått nytt namn

GE Additive har bytt namn till Colibrium Additive, a GE Aerospace Company.
CA_RGB-AtmsBlu-1024x434

Espressobryggare vinnare i designtävling

Under Elmia 3D presenterades vinnaren i SVEAT:s tävling Design Challenge 2024. Det bidrag som imponerade mest på juryn var en unik espressobryggare, designad av Simon Dybeck.
Design Challenge 1